Hej på er, Possums!
Kommer inte ens ihåg varför jag började kalla er det om jag ska vara ärlig, men det kändes väl passande på något sätt.
Jag tänker ibland tillbaka på tiden när både jag och ni var som mest aktiva här. Då kunde jag ibland skriva sju-åtta inlägg per dag och ha lika många till på lager. Så har det ju inte direkt varit det senaste året. Eller ja, kanske ännu längre sedan ändå.
Den här bloggen började (som flera av er redan vet) som en projektblogg. Tanken var att jag skulle se om en vanlig kille med ett helt vanligt liv snabbt kunde bli en storbloggare, utan att provocera eller att bråka med folk. Om jag lyckades få många läsare var planen att jag skulle använda det till något bra som kunde hjälpa andra.
Ganska direkt märkte jag att det inte var någon idé att fortsätta försöka bli jättestor men fortsatte ändå att skriva eftersom att jag hade fått en trogen läsarskara som kikade in varje dag. (Några av er är kvar än!)
Under åren har det varit många vändor. Ett tag var bloggen ganska stor med några tusen läsare och i perioder har det varit skitkul att hålla på.
Det har gått upp och ner. Upp och ner.
Vet inte hur många gånger jag har tänkt sluta blogga.
Dock har något fått mig att fortsätta. För trots bloggtorka och prestationsångest har det ändå varit skönt att bara ha ett ställe där jag kan ventilera det jag tänker och känner. Min lilla plats där jag kan säga mitt.
Men de senaste månaderna har jag känt att jag börjar glida längre och längre ifrån den här bloggen. Den fyller inte längre samma funktion och när jag försöker klämma ur mig inlägg känns det ungefär som att kämpa med en gammal bil som inte riktigt vill starta.
Istället har jag hittat en grej som jag verkligen tycker är kul och det är att vlogga!
Jag började med vloggandet för ganska precis tre månader sedan och under den tiden har jag lyckats få fler följare och fler kommentarer än jag fått här på mer än två år!
Nu menar jag inte att allt bara handlar om läsare/tittare och kommentarer men självklart är det ju roligare att hålla på när man får respons på det man gör. Och när den responsen dessutom är så överväldigande positiv känns det ännu roligare!
Men jag vill samtidigt förtydliga att jag inte menar detta som en anklagelse, att ni har varit dåliga på att läsa eller att kommentera. Det vet ni att jag aldrig har beskyllt er för! Om jag producerar dåliga blogginlägg så får jag respons därefter.
Jag tror att skillnaden är att det med vloggandet handlar om att jag äntligen har hittat mitt forum och mitt sätt att uttrycka mig på! Jag har alltid haft lite svårt att uttrycka mig i skrift och därför passar videoformatet mig mycket bättre och det blir lättare att lära känna mig. Den person jag faktiskt är.
Menar absolut inte att jag är världens bästa vloggare för det finns många som gör det mycket bättre än jag, men jag tycker om att hålla på med det och utvecklas hela tiden. Och det känns rätt!
Att jag dessutom får mejl från unga människor som säger att de känner sig stärkta efter att ha sett en del av mina vloggar ser jag också som ett bra tecken.
Det är PRECIS det jag alltid har velat! Att kunna påverka på ett positivt sätt!
För att komma till saken…
Jag tror att det kanske är dags att begrava Storbloggaren.
Även om det känns vemodigt så tror jag ändå att det är lika bra. Jag har som sagt inte samma behov av att skriva inlägg här och då ser jag inte riktigt syftet med att fortsätta.
Just nu är jag mest taggad på att utveckla vloggandet och se var det tar vägen. Förhoppningsvis leder det till något bra som gör att jag får möjligheten att jobba med frågor jag brinner för.
Vad säger ni, Possums… Håller ni med mig om att det är dags?
currentVote
noRating
noWeight
